Publicerad: Inside Kung Fu, April 2008

 
En ensam figur rörde sig tyst i månskenet, hans sätt att röra sig var graciöst men också exakt och kraftfullt. Tystnaden var endast bruten utav hans vokalisering, som skar genom luften likt ljudet utav åskan. Hans blixtsnabba händer var suddiga och han ställningar verkade vara kapabla till att knäcka marken under hans fötter, detta gjordes i en perfekt harmoni. Detta var rörelserna utav en Hung Gar-mästare, och formen som utfördes var ingen annan än den legendariska "Tiger and Crane Double Fist Pattern". Vid detta ögonblick så fångades alla hung Gar-mästarnas själar, som föregått honom, i hans prestation. I honom levde de vidare och genom honom så fördes de vidare.

Denna mästare hade kraften att forma dagens ungdom med kunskapen från gårdagen. En döende konst levde vidare genom honom, och genom honom skulle den bli uppskattad av den nästa generationen.


Historia
I århundraden så har former ("Kuens" på Kinesiska) varit ett sätt att lära en student alla de olika teknikerna som finns i dess kung fu-system. I Hung Gar så dateras "Gung Gee Fook Fu Kuen" eller "I Pattern Subduing Tiger Fist", till Shaolin / Sil Lum-templet och denna form utvecklades utav Gee Sin Sim See, en av dem fem äldre i Shaolin-templet.

När Gee Sin Sim See såg att kung fu-utövarna från söder bara använde kortdistanstekniker, så la de till dem långdistansprinciperna som återfinns i "The 18 Hands of lohan long fist". Formen är den äldsta i Hung Gar, och den sägs innehålla allt en elev behöver för att utveckla sina färdigheter. Formen fördes vidare till Luk Ah Choi, som i sin tur lärde ut den till Wong Tai (Wong Fei Hungs farfar).

Wong Fei Hung är erkänd som den mest kända Hung Gar-mästaren genom tiderna. Han utvecklade "Fu Hok Sheung Ying Kuen" eller "The Tiger and Crane Double Fist Pattern Set", medan Tid Kiu Samm utvecklade "Tid Sin Kuen" eller "The Iron Thread Set" (den mest avancerade formen inom Hung Gar). Alla former var utvecklade och förda vidare från generation till generation av olika mästare av Hung Gar-systemet. Bevarade och noggrant vaktade så finns dessa former i Hung Gar-utövare idag. Även om olika ätter lägger olika mycket fokus på olika former och även lämnar ute vissa former, så är de viktiga formerna kvar i alla ätterna.

Vem behöver formträning?
Former, Kuen, eller kata har tränats och uppskattats i århundraden. De representerar encyklopedin utav en viss stil; utan dem, så skulle rörelserna inte varit mer än abstrakta i sin natur. Det skulle inte finnas något sätt att kategorisera dem och det skulle vara ännu svårare att minnas dem. Att utföra rörelserna i ett mönster hjälper eleven att kombinera dessa och använda dem i en uppsjö av olika situationer och kombinationer.

Studenten lär sig också om "utformning" och "avsikt", vilket Kineserna kallar för "ying" samt "yee". Ying, eller yttre utförande, är hur rörelserna ser ut medan yee, eller avsikt, visar vilken idé som inspirerar rörelsen. Det finns oftast mer än ett utförande för att visa samma idé, vilket är anledningen till att det finns många godkända sätt att utforma en och samma form på. Så länge själen och principerna följs så anses utformningen vara legitim.

Inom ying, eller utformning, så har du "artistiskt uttryck", vilket ger de små skillnaderna som sätter ihop detaljerna i en form. Detta är vad som skiljer en bra från en utmärkt utförd form. När en elev har lärt sig rörelserna i en form, så måste han koncentrera sig på att bemästra de små detaljerna i rörelserna. Vissa former gavs namn som var inspirerade utav magiska namn så att eleven skulle kunna komma ihåg dem. Namn på former såsom, "Hungry Tiger Seizes the Lamb", "Fierce Tiger Descends the Mountain", "Leading the Horse to the Stable" samt  "Single Tiger Exits the Cave", hjälpte eleven att bättre memorera rörelserna. Mycket av det som varit så mystiskt i århundraden är bevarat i formerna som lärs ut idag.

Slakten som kommer med Mixed Martial Arts, tillsammans med drivet att göra en stor blandning gör att studenter undrar om former är slöseri med tid och om de verkligen behövs längre. En sann traditionell kampkonst involverar så mycket mer än att bara lära sig att slåss. Medan de flesta kan komma överens om att kärnan i alla kampkonster är (jin luk) stridsfärdigheten så kan du inte ta bort alla lager som en traditionell stil har utan att upptäcka att det är så mycket mer att få genom att låta den bli en del av ditt dagliga liv. Detta är saker du aldrig kommer finna i Mixed Martial Arts.

Stor förlust
Vad händer om dessa traditionella stilar förloras? Vad händer om fight tar över platsen för formträning? Det som dem gamla mästarna offrade för att bevara kommer förloras. Den gamla tron om att det är mycket mer än bara fight inom kampkonsten verkar sakta men säkert tyna bort. Bristen på traditionerna kan förhindra en student att se de kvaliteterna som gjorde hans stil så bra i första hand.

Att bara vara en bra fighter är inte den sanna mätningen utav en kampkonst-utövare. Träning och att lära sig formerna av en specifik stil är grundläggande i ens utveckling inom den. Vissa håller inte med i detta uttalande, de tycker att formens dagar är över. Fight och inget annat ska man fokusera på. Andra kommer att hävda att grunden i alla kampstilar kan återfinnas genom formträning.

Vad som är ironiskt med detta är att de traditionella kampstilarna utvecklades för att man skulle kunna överleva i en fientlig miljö. Sättet att lära sig att överleva började med att man fick lära sig former, vilket i sin tur ledde till att man kunde kombinera de olika teknikerna till olika teknikkombinationer att använda i strid. I dag så vill tyvärr eleverna hoppa över formträningen och gå direkt till fighten. Men det kan liknas med en ny bilförare som hoppar över körlektionerna och frågar direkt efter nyckeln till bilen. Denna nya attityd tvingar traditionalisterna att gå igenom deras sätt att lära ut genom att bevara det gamla men samtidigt följa med det nya sättet. Det finns rum för både det gamla och det nya så länge man delar upp formerna och sedan smälter samman dem till en modern infallsvinkel. Detta gör att studenterna kan överleva på gatan medan de fortfarande får en mycket större förståelse för deras stil.

Grunden
Den viktigaste aspekten i alla stilar är grunderna, eller som Kineserna kallar det "ling gong". En av dessa fundamentala grunder är "ma gong" eller ställningsträning. För att kunna utföra en teknik effektivt så behöver eleven en stark grund. Övningar såsom ma gong hjälper studenten att utveckla ett starkt fotarbete. Detta är viktigt, speciellt i stilar såsom Hung Gar, som använder ställningarna för att få kraft och inte bara till att hålla upp kroppen. Ställningarna blir i sig starka vapen i händerna på en skicklig utövare. Att bygga en stark grund nerifrån och upp är därför väldigt viktigt. Enligt ett gammalt Hung Gar-talesätt, "Hung Gar är rotat i fötterna, utvecklat i benen, dirigerat av höften och uttryckt med nävarna".
En omfattande förståelse för formerna kan inte uppnås om man inte tränar på sina ställningar. De flesta fighters kan komma överens om att en stark grund blandat med ett starkt fotarbete är nyckeln till en fighters utveckling. Regelbunden formträning utvecklar också en stark offensiv samt ett försvar, på grund utav att dessa lägger stor vikt på att blocka och slå.

Gammalt och nytt
Även om ditt mål är att tävla i fight så ska du inte glömma bort fördelarna som kommer ifrån en traditionell träning. Innan man verkligen kan förstå vad ens stil kan göra, så måste man förstå de specifika rörelserna som ger en stil dess unika kvaliteter. Med andra ord så är det en vis idé att lära sig att gå innan man springer, det är lika smart att lära sig formerna innan man försöker slåss med dem.