Ha Say Fu betyder ”de fyra låga Tigrarna” och anspelar enligt historien på en by ute på landsbygden vars namn var just så. En annan version om namnets ursprung är att Ha Say Fu även kan betyda de fyra lägre regionerna, och då anspelar på de sydligaste områdena och att stilen då eventuellt utvecklades på operabåtarna i dessa 4 lägre, eller sydliga distrikt. Stilen är ett intressant arv för oss, då den ger oss en ledtråd i hur Hung Gar Kung Fu såg ut på Hung Hei Gung och Gee Sin Sim See’s tid. Vi vet att den Kantonesiska Hung Gar stilen förändrades med Gee Sin Sim See i stadens miljö. Så det är troligt att det var så här Hung Gar såg ut från början direkt efter Sil Lum templet.
Några intressanta skillnader mellan Ha Say Fu och den Kantonesiska versionen av Hung Gar är bland annat det att Ha Say Fu inte har ställningen Kao Ma (scissor stance), Slagpositionen ligger centralt vid solarplexus och ej vid sidorna av torso i höjd med sashen. Den här slagpositionen ger en intressant koppling till Wing Chun Kung Fu som även dom slår utifrån den centrala linjen av kroppen. Det vi mer delar med Wing Chun är ställningen Yee Gee Kim Young Ma (Den Tvetåiga Duvans Ställning).
Mina personliga iaktagelser och upplevelser av Ha Say Fu som stridssystem är att dess enkelhet. Den Kantonesiska Hung Gar Kuen har utvecklats med 11 generationer fram till oss här idag. Ha Say Fu är i sin enkelhet genialisk. Det är ett stridssystem där du inte behöver kompromissa något alls! Vi har det i vår familjegren pga att den stilen lär oss mer om det sydkinesiska stridskonstarvet.
Likheterna mellan Kantonesisk Hung Gar och Ha Say Fu Hung Gar är inte många. Medan Kantonesisk Hung Gar börjar med draken så slutar Ha Say Fu’n med drake. Liksom Kantonesisk Hung Gar har Ha Say Fu också Fem Djur. Varje djur har sin egen form, olikt från Kantonesisk Hung Gar som använder alla fem djuren i formerna. Det här betyder att det bara finns fem stycken handformer samt en tvåmans form som lärs ut i Ha Say Fu. Varje form fokuserar på olika saker, ordningen på de olika djuren skiljs från Hung gar. I Hung Gar är ordningen Drake, Orm, Tiger, Panter och Trana. Medan i Ha Say Fu är ordningen Panter, Tiger, Orm, trana och till sist Draken. Varje form använder sig av Yee Gee Kim Yeung Ma (Den Tvetåiga Duvans Ställning).
Handteknikerna i Ha Say Fu skiljer sig väldigt från Kantonesisk Hung Gar, detta gör att stilarna är väldigt olika varandra. Det finns också många vapen i Ha Say Fu’s arsenal, som gör att det blir en väl balanserad stil.
Ha Say Fu är en bystil och det förklarar stilens användning av bonderedskap så som Niotandad kratta och Gen (liknande Okinawas Sai). De fattiga bönderna hade inte råd att köpa dyra vapen, så de fick nöja sig med vad som redan fanns till hands.
Både i Hung Gar och Ha Say Fu läggs en väldigt stor vikt vid att bygga en stark grund. Men i stället för att träna hästställningen (Say Ping Ma), så lägger Ha Say Fu’n stor vikt på att träna Yee Gee Kim Yeung Ma. Lika som hästställningen så tränar Yee Gee Kim Yeung Ma ställningen Hei Shun Tan Tien (sänkandet av Tyngdpunkten). Vissa tror att Ha Say Fu Hung Gar är den stil som är mest lik den stil som munken Gee Sin Sim See tränade. Ha Say Fu är djupt rotad i traditionell Shaolin/Sil Lum. Om Ha Say Fu Hung Gar var den stil som Gee Sin Sim See utövade vet ingen riktigt, för anteckningarna har gått förlorade och stilen är dåligt dokumenterad. Släktträdet i Ha Say Fu är väldigt diffust och det mesta har gått förlorat. Den sista omskrivna mästaren i Ha Say Fu är Leung Wah Chew.