|
Skrivet av Magnus Sundberg
|
|
2011-08-04 16:30 |
|
 Kung Fu, ett läger, nio dagar och hård träning. Detta är vad deltagarna förväntade sig när de anlände till Sifu Roger Engmalms hem den 8 juli 2011. Och de fick vad de väntade sig och lite där till, de nästkommande nio dagarna skulle visa sig vara både väldigt innehållsrika och lärorika. Varje dag började kl 09.00 och avslutades kl 17.00, det är 7 timmars träning om dagen i över en vecka, totalt blev det runt 60 timmar Hung Gar-träning, många timmar mer än vad de flesta hinner med på en månad. Under de nio dagarna så behandlades ämnen så som Grundträning, sparring, vapenträning, “One Inch Power”, massage, stretching, “Splashing Hands” och former.
|
|
Läs mer...
|
|
Skrivet av Sifu Curtiz Kautzman
|
|
2010-07-21 18:16 |
|
Publicerad: Inside Kung Fu, April 2008
En ensam figur rörde sig tyst i månskenet, hans sätt att röra sig var graciöst men också exakt och kraftfullt. Tystnaden var endast bruten utav hans vokalisering, som skar genom luften likt ljudet utav åskan. Hans blixtsnabba händer var suddiga och han ställningar verkade vara kapabla till att knäcka marken under hans fötter, detta gjordes i en perfekt harmoni. Detta var rörelserna utav en Hung Gar-mästare, och formen som utfördes var ingen annan än den legendariska "Tiger and Crane Double Fist Pattern". Vid detta ögonblick så fångades alla hung Gar-mästarnas själar, som föregått honom, i hans prestation. I honom levde de vidare och genom honom så fördes de vidare.
Denna mästare hade kraften att forma dagens ungdom med kunskapen från gårdagen. En döende konst levde vidare genom honom, och genom honom skulle den bli uppskattad av den nästa generationen.
Historia
I århundraden så har former ("Kuens" på Kinesiska) varit ett sätt att lära en student alla de olika teknikerna som finns i dess kung fu-system. I Hung Gar så dateras "Gung Gee Fook Fu Kuen" eller "I Pattern Subduing Tiger Fist", till Shaolin / Sil Lum-templet och denna form utvecklades utav Gee Sin Sim See, en av dem fem äldre i Shaolin-templet.
När Gee Sin Sim See såg att kung fu-utövarna från söder bara använde kortdistanstekniker, så la de till dem långdistansprinciperna som återfinns i "The 18 Hands of lohan long fist". Formen är den äldsta i Hung Gar, och den sägs innehålla allt en elev behöver för att utveckla sina färdigheter. Formen fördes vidare till Luk Ah Choi, som i sin tur lärde ut den till Wong Tai (Wong Fei Hungs farfar).
Wong Fei Hung är erkänd som den mest kända Hung Gar-mästaren genom tiderna. Han utvecklade "Fu Hok Sheung Ying Kuen" eller "The Tiger and Crane Double Fist Pattern Set", medan Tid Kiu Samm utvecklade "Tid Sin Kuen" eller "The Iron Thread Set" (den mest avancerade formen inom Hung Gar). Alla former var utvecklade och förda vidare från generation till generation av olika mästare av Hung Gar-systemet. Bevarade och noggrant vaktade så finns dessa former i Hung Gar-utövare idag. Även om olika ätter lägger olika mycket fokus på olika former och även lämnar ute vissa former, så är de viktiga formerna kvar i alla ätterna.
Vem behöver formträning?
Former, Kuen, eller kata har tränats och uppskattats i århundraden. De representerar encyklopedin utav en viss stil; utan dem, så skulle rörelserna inte varit mer än abstrakta i sin natur. Det skulle inte finnas något sätt att kategorisera dem och det skulle vara ännu svårare att minnas dem. Att utföra rörelserna i ett mönster hjälper eleven att kombinera dessa och använda dem i en uppsjö av olika situationer och kombinationer.
Studenten lär sig också om "utformning" och "avsikt", vilket Kineserna kallar för "ying" samt "yee". Ying, eller yttre utförande, är hur rörelserna ser ut medan yee, eller avsikt, visar vilken idé som inspirerar rörelsen. Det finns oftast mer än ett utförande för att visa samma idé, vilket är anledningen till att det finns många godkända sätt att utforma en och samma form på. Så länge själen och principerna följs så anses utformningen vara legitim.
Inom ying, eller utformning, så har du "artistiskt uttryck", vilket ger de små skillnaderna som sätter ihop detaljerna i en form. Detta är vad som skiljer en bra från en utmärkt utförd form. När en elev har lärt sig rörelserna i en form, så måste han koncentrera sig på att bemästra de små detaljerna i rörelserna. Vissa former gavs namn som var inspirerade utav magiska namn så att eleven skulle kunna komma ihåg dem. Namn på former såsom, "Hungry Tiger Seizes the Lamb", "Fierce Tiger Descends the Mountain", "Leading the Horse to the Stable" samt "Single Tiger Exits the Cave", hjälpte eleven att bättre memorera rörelserna. Mycket av det som varit så mystiskt i århundraden är bevarat i formerna som lärs ut idag.
Slakten som kommer med Mixed Martial Arts, tillsammans med drivet att göra en stor blandning gör att studenter undrar om former är slöseri med tid och om de verkligen behövs längre. En sann traditionell kampkonst involverar så mycket mer än att bara lära sig att slåss. Medan de flesta kan komma överens om att kärnan i alla kampkonster är (jin luk) stridsfärdigheten så kan du inte ta bort alla lager som en traditionell stil har utan att upptäcka att det är så mycket mer att få genom att låta den bli en del av ditt dagliga liv. Detta är saker du aldrig kommer finna i Mixed Martial Arts.
Stor förlust
Vad händer om dessa traditionella stilar förloras? Vad händer om fight tar över platsen för formträning? Det som dem gamla mästarna offrade för att bevara kommer förloras. Den gamla tron om att det är mycket mer än bara fight inom kampkonsten verkar sakta men säkert tyna bort. Bristen på traditionerna kan förhindra en student att se de kvaliteterna som gjorde hans stil så bra i första hand.
Att bara vara en bra fighter är inte den sanna mätningen utav en kampkonst-utövare. Träning och att lära sig formerna av en specifik stil är grundläggande i ens utveckling inom den. Vissa håller inte med i detta uttalande, de tycker att formens dagar är över. Fight och inget annat ska man fokusera på. Andra kommer att hävda att grunden i alla kampstilar kan återfinnas genom formträning.
Vad som är ironiskt med detta är att de traditionella kampstilarna utvecklades för att man skulle kunna överleva i en fientlig miljö. Sättet att lära sig att överleva började med att man fick lära sig former, vilket i sin tur ledde till att man kunde kombinera de olika teknikerna till olika teknikkombinationer att använda i strid. I dag så vill tyvärr eleverna hoppa över formträningen och gå direkt till fighten. Men det kan liknas med en ny bilförare som hoppar över körlektionerna och frågar direkt efter nyckeln till bilen. Denna nya attityd tvingar traditionalisterna att gå igenom deras sätt att lära ut genom att bevara det gamla men samtidigt följa med det nya sättet. Det finns rum för både det gamla och det nya så länge man delar upp formerna och sedan smälter samman dem till en modern infallsvinkel. Detta gör att studenterna kan överleva på gatan medan de fortfarande får en mycket större förståelse för deras stil.
Grunden
Den viktigaste aspekten i alla stilar är grunderna, eller som Kineserna kallar det "ling gong". En av dessa fundamentala grunder är "ma gong" eller ställningsträning. För att kunna utföra en teknik effektivt så behöver eleven en stark grund. Övningar såsom ma gong hjälper studenten att utveckla ett starkt fotarbete. Detta är viktigt, speciellt i stilar såsom Hung Gar, som använder ställningarna för att få kraft och inte bara till att hålla upp kroppen. Ställningarna blir i sig starka vapen i händerna på en skicklig utövare. Att bygga en stark grund nerifrån och upp är därför väldigt viktigt. Enligt ett gammalt Hung Gar-talesätt, "Hung Gar är rotat i fötterna, utvecklat i benen, dirigerat av höften och uttryckt med nävarna".
En omfattande förståelse för formerna kan inte uppnås om man inte tränar på sina ställningar. De flesta fighters kan komma överens om att en stark grund blandat med ett starkt fotarbete är nyckeln till en fighters utveckling. Regelbunden formträning utvecklar också en stark offensiv samt ett försvar, på grund utav att dessa lägger stor vikt på att blocka och slå.
Gammalt och nytt
Även om ditt mål är att tävla i fight så ska du inte glömma bort fördelarna som kommer ifrån en traditionell träning. Innan man verkligen kan förstå vad ens stil kan göra, så måste man förstå de specifika rörelserna som ger en stil dess unika kvaliteter. Med andra ord så är det en vis idé att lära sig att gå innan man springer, det är lika smart att lära sig formerna innan man försöker slåss med dem.
Publicerad: Inside Kung Fu, April 2008
En ensam figur rörde sig tyst i månskenet, hans sätt att röra sig var graciöst men också exakt och kraftfullt. Tystnaden var endast bruten utav hans vokalisering, som skar genom luften likt ljudet utav åskan. Hans blixtsnabba händer var suddiga och han ställningar verkade vara kapabla till att knäcka marken under hans fötter, detta gjordes i en perfekt harmoni. Detta var rörelserna utav en Hung Gar-mästare, och formen som utfördes var ingen annan än den legendariska "Tiger and Crane Double Fist Pattern". Vid detta ögonblick så fångades alla hung Gar-mästarnas själar, som föregått honom, i hans prestation. I honom levde de vidare och genom honom så fördes de vidare.
|
|
Läs mer...
|
|
Skrivet av Sifu Curtiz Kautzman
|
|
2010-07-21 18:11 |
|
publicerad: Inside Kung Fu, December 2007
Idag hittar du inte många bredsvärd på slagfältet, men dess värde som vapen kommer aldrig att försvinna.
De nya rekryterna leddes till träningsområdet. De var alla unga och hade växt upp på landet och visste ingenting om vad som komma skulle. Instruktören hade väldigt lite tålamod för dessa nya soldater. Hans jobb var att träna dem och få ut dom på slagfältet, snabbt!
Varje ny rekryt fick ett varsitt bredsvärd, vilket kändes främmande i deras händer. De var ju vana med att jobba på åkrarna, inte slåss till döden mot en fiende de inte ens kände. Bredsvärdet var, med de flesta standarderna, effektivt och lätt att lära sig på kort tid. Målet var att få så många soldater beväpnade och redo så fort som möjligt för att få ut dem på slagfältet. Många av dessa modiga unga män skulle aldrig återvända, men många slag vanns på bekostnad av soldater som dessa.
Bakgrund
Legenden säger att general Kwan Yu, också känd som krigsguden, hjälpte de behövande och han var av de högsta moraliska standarderna. Det sägs att han var stor som ett berg med stort skägg, stark som en oxe med en krigares briljanta sinne. Det sägs också att han slogs i många slag och att han var en modig och nobel krigsgeneral. Hans gärningar tas upp i den episka romanen, "The Story of the Three Kingdoms".
år 300 så var Kina invaderat av rebeller som kallade sig "De gula turbanerna". Som en utav kejsarens lojala män, slogs Kwan Yu i många slag tillsammans med sina trogna krigsbröder, Chang Fai samt Liu Pei. General Kwan Yu slogs i mer än 100 slag. Det sägs att Kwan Yus häst "Den röde haren" var 20 fot hög och var snabb som vinden. Kwan Yu hade dessutom ett unikt vapen, kallat "Gröna draken" eller "Kwan Do". Denna långbladade kniv satt fast på en påle som sägs ha vägt mer än 100. Kwan Do (Grön drakkniv) var modellen till dagens bredsvärd elelr (kinesiska) Darn Do.
Hung Gars samtida stormästare, Lam Tsai Wing (1860-1942), sägs ha varit en oövervinnerlig stormästare med bredsvärdet. Han var en slaktare kallad "Den magnifike slaktaren" och blev utnämnd till att bli huvudinstruktör för den nya republiken Kinas armé i Kanton, han skulle lära det Europeiska kavaleriets sabel till officerarna i armén. Det sägs att stormästare Lam skapade "Soldatens sabel-form", vilket är en populär form även idag.
Tidigt användande
Den Kinesiska Sabeln/bredsvärdet (känd i Kina som Darn Do) "Darn" betyder en och "Do" betyder kniv, det vill säga "en kniv", utvecklades ifrån ett bonderedskap men anpassades senare för militär användning. Varje fotsoldat fick en. Enligt ett Kinesiskt ordspråk: "Det tar 100 dagar att lära en soldat att hantera ett bredsvärd; 1000 dagar att lära dem spjutet; 10000 dagar att bemästra det dubbeleggade svärdet." Så det var relativt lätt att lära soldaterna att slåss med bredsvärdet.
Vapnen i det antika Kina kan klassifieras i två kategorier: långa vapen, vilket man använde från hästen samt korta vapen vilka man använde när man slogs från marken. Med ett långt vapen så hjälpte längden soldaten att utföra ett hugg eller en stöt på sin fiende när båda satt på hästryggar. Men allt eftersom tiden gick så förlorade dessa långa vapen sin effektivitet och blev allteftersom utbytta mot markvapen. Bredsvärdet blev en favorit på grund utav dess effektivitet samt lätthanterlighet.
Ett vapen som används på kort avstånd är bredsvärdet och har blivit kallat för "Fadern utav kortvapen." Längden på ett bredsvärd är längre i norra Kina eftersom att användarna var längre och terrängen var mer plan och öppen. I södra Kina däremot så var vapnet ofta kortare och tyngre eftersom att människorna där var kortare, dessutom användes vapnet ofta i trånga utrymmen.
Om bredsvärdet
Bredsvärdets blad är brett, kurvat och enkeleggat, eggen blir vassare närmre toppen utav svärdet. Baksidan är slö och tjock och används mest för att blockera. Svärdet är gjort av ett stycke stål och har blodskåror på båda sidorna för att minska bakåtsuget när man drar ut vapnet från motståndarens kropp. Handtaget är inlindat för maximal greppstyrka (med läder, rep eller tyg). Det hjälper också till att absorbera användarens svett så att vapnet inte glider ur handen. Ett runt skydd separerar bladet och handtaget och skyddar handen mot ett hugg. En bit tyg sitter fast längst ner på handtaget för att kunna torka bort blodet som rinner ner för handtaget och gör det svårare att greppa. Att tappa vapnet i strid kunde mycket väl betyda ens död.
Tygstycket användes också för att distrahera motståndaren medans man svingade vapnet. Den normala längden på ett bredsvärd är mellan 25-28 tum, beroende på hur lång användaren är. Gravitetens centrum på svärdet ska vara längs bladet ungefär två tum ifrån där det sitter fast med handtaget. Det finns en hel del olika designer på detta vapen.
Olika typer utav bredsvärd
Det finns många olika designer för bredsvärdsutövaren, några lätta, några tunga. En version som heter "Gou Wan Do" nio-ringat bredsvärd, användes för att lura fienden att tro att det var många fler män som marcherade emot honom än vad det egentligen var. Ringarna användes också för att distrahera fienden eftersom de gav ifrån sig ett högt ringande ljud när man attackerade. "Dai Bok Do" eller den stora avrättarens kniv, är tung och kort med ett väldigt brett blad. Den extra tyngden skapar en extra kraft när man hugger med vapnet. The willow leaf, ghost head, goose feather, gold coin samt oxtail är bara några utav de många olika designerna som utvecklades och användes i Kina. Många har olika typer av objekt fastsatta på bladet för att distrahera fienden.
"Sheung Do" (dubbla bredsvärd) används mest i norra Kina. Dessa vapen är användbara eftersom det ena hugger medans det andra bibehåller en defensiv position. Båda kan blocka och båda kan hugga. I södra Kina så byter man ofta ut dessa svärd mot "Wu Dip Do" eller fjärilsknivar. Dessa vapen är mycket kortare med bredare blad och krokar på handskyddet för att snurra och fånga. Bladen är ensideeggade och är designade att vara lika långa som användarens underarmar. Kwan Do är en typ av bredsvärd med ett långt handtag, Horse Cutters, Gou Wan Dai Do, Spring-autumn, Choi-Yeang samt Green Dragon faller också inom denna kategori utav vapen även fast de har en mycket längre räckvidd och används med båda händerna. Det som gör att de klassas under "Do", kniv, är att de har ett enkeleggat blad.
Bredsvärdets ande
Detta vapnets energi kommer ifrån anden utav "fu ying", tigern.
Vapnet används på ett skoningslöst sätt, med kraftfulla hugg som inte visar någon nåd. Muskelstyrka är en fördel när man använder ett bredsvärd, men även om det är svårare att att hantera ett tungt svärd så hjälper gravitationen när man hugger ner på en motståndare. Enligt ett gammalt Kinesiskt ordspråk, "hantera Darn Do som en attackerande Tiger."
Att hantera bredsvärdet
Du måste komma ihåg att det Kinesiska bredsvärdet användes på slagfältet mot flera motståndare. Eftersom det var vanligt att bli omringad utav flera svärdsmän så var det viktigt att träffa och få så många motståndare som möjligt ur spel. Det hade inget att göra med att göra det snyggt, det var mer att döda eller bli dödad. Hugga (horisontellt, vertikalt eller diagonalt), skära, dragparera, uppåtsnäpp, hackande, uppåtskärande, dragskärande, figur åtta-huggande och piskande rörelser användes för att attackera samt försvara sig själv.
Det var också skäligt att använda den andra handen för att fånga eller greppa för att sedan hugga; använda baksidan utav bladet för att blocka eller attackera; sticka med spetsen; och till och med använda sig utav handtaget. Lyckade attacker var en kombination utav fart och kraft. Offensiva och deffensiva rörelser användes ofta i en kombination utav blockeringar och hugg. Figur åtta (även kallad blommor) skär över kroppen från olika vinklar, samtidigt som den håller borta och blockerar motståndarens vapen.
Köpa ett bredsvärd
Det finns en uppsjö utav företag som säljer kampkonstrelaterade saker, däribland bredsvärd. Typerna kan variera ifrån aluminium till stridsstål och säljs från under $50 till så högt som hundratals dollar. även fodral till svärden kostar olika mycket. Nyckeln är att hitta ett svärd som passar just dig och dina behov. Om du ska köra form så kan du starta med något billigt såsom ett träsvärd (Muk Do).
Om du använder det i kontaktsamanhang såsom tvåmannaformer så vill du ha ett bra solit bredsvärd som kan ta stryket som det får genom att bli träffat och tappat i backen om och om igen. Se till att det är rätt längd för dig och se till att det inte är löst i handtaget eller bladet. Billig tygsnörning är något du vill byta ut på en gång. Läder eller rep är bra för att få ett bra grepp och det håller dessutom bra för hård användning.
Varje gång du använder svärdet, se till att göra rent det efteråt annars kommer bladet att rosta. Ett tunt lager vasselin på bladet är bra medans du förvarar bredsvärdet för att förhindra rost.
Vikten spelar också en stor roll i ditt val; tunga vapen är bra för att utveckla "Ging"-kraft, men du kommer ha problem att vara flashig tills du har bemästrat dess storlek och tyngd. Kom ihåg att ju lättare vapen desto lättare är det att snurra runt snabbt (fundera över Wushu-bredsvärd).
Ifall du är en seriös Kung Fu-utövare så tjänar du på att lägga ut lite extra pengar på ett svärd som du kan använda i många år. Ifall att du är en samlare så kanske du ska titta på autentiska vapen, och här kan du verkligen tömma ditt bankkonto. Med så många olika designer ute på marknaden, så kommer du hitta många inom din prisklass och för dina behov.
Användning i dagens samhälle
Traditionell vapenträning inom Kinesisk kampkonst bevarar det förflutna och utvecklar koordination, styrka, tajming samt ger en allmän utveckling. Men träningen funkar även för ett modernt samhälle. Till exempel kan alla teknikerna för bredsvärdet användas med saker såsom paraply, käpp, kniv, klubba, brännbollsträ, tennisracket, nästan allt som du kan få tag på. Så som du kan se så kan detta antika vapen anpassas för dagens samhälle med lätthet, vilket gör att träningen med bredsvärd är tidslös. Bevara det förflutna medans du försvarar framtiden.
publicerad: Inside Kung Fu, December 2007
Idag hittar du inte många bredsvärd på slagfältet, men dess värde som vapen kommer aldrig att försvinna.
De nya rekryterna leddes till träningsområdet. De var alla unga och hade växt upp på landet och visste ingenting om vad som komma skulle. Instruktören hade väldigt lite tålamod för dessa nya soldater. Hans jobb var att träna dem och få ut dom på slagfältet, snabbt!
|
|
Läs mer...
|
|
Skrivet av Sifu Curtiz Kautzman
|
|
2010-07-21 17:34 |
|
I ett långt och djupt dike stod en ung man, han var bara en av hundratals soldater som gjorde sig redo för strid. Bredvid honom på marken låg en lång stav med en stålspets på ena änden. Bredvid alla andra låg samma sak. Dessa var de unga soldaterna som skulle bli den första linjen av försvar i detta stora slag. När ljudet från blixtrande hästar, skramlande rustningar och vapen kom närmare så gav kommendören signalen för att göra sig redo och möta fienden rakt på. Den unge mannens ben började skaka när han plockade upp sitt långa vapen och planterade bakdelen djup ner i marken. "Stå still" sa kommendören, "Vänta på mitt kommando, vänta...vänta...NU!". När han skrek så reste alla på sina stavar. Fienden drabbade samman och ljudet från män och hästar som blev spetsade av toppen på stavarna bedövade den unge mannens öron. Män och djur föll överallt. De döda och skadade låg överallt runt den unge mannen, han hade överlevt ännu en dag, men många andra gjorde det inte. Detta var början för användningen av spjut på stridsfälten i det antika Kina.
The Ying Chiang (Fransat spjut) sägs vara "kungen" av alla Kinesiska långvapen (Chiang - Kinesisk term för spjut). På grund utav den relativt enkla tillverkningsprocessen så var spjutet i dess många variationer ett av de mest populära vapnen i det för-moderna Kinesiska slagfältet. Det är känt som ett av de fyra stora vapnen, vid sidan av staven, sabeln samt svärdet. I denna grupp kallat "Kungen av vapen".
Kort historik
Spjutet (Chiang / Qiang) är lika gammalt som Kina. Det är inte bara beaktat som det äldsta militära vapnet i Kina, spjutet utvecklades från början som ett vapen för ridande soldater. Innan år 400 f.Kr. så använde fotsoldater antingen ett 275 cm långt spjut eller ett 550 cm långt spjut. Dessa spjut kombinerade en stötpunkt med antingen ett hakande eller skärande blad. I det antika Kina så visste många avancerade kampkonst-utövare och krigare om att om detta användes av en skicklig spjututövare så var det både dödligt och formidabelt. Men i dess tidigaste ursprung användes det som den första linjen av försvar utav fotsoldater som stod i diken och spetsade inkommande fiender då de rusade in.
Två av de bästa spjutmästarna var den kända generalen Yueh Fei samt den första kvinnliga krigaren, Fa Mu Lan. Båda krigarna var ansedda oslagbara på grund utav deras skicklighet med spjutet i strid. (Berättelser säger att general Yueh Fei utvecklade Xing Yi sinnesformande boxningssystem baserat på hans kunskap om spjutet).
En legend säger att en känd spjutmästare vid namn Lin Chung (Leopardhuvud) var känd för hans avslutande sista träff, kallad "Den returnerande hästens spjutstöt". Denna teknik användes för att dra den jagande attackeraren. Sen stannade Lin Chung plötsligt och använde en överroterande kroppsspjut-stöt på sin motståndare. När utförd rätt så missade spjutet sällan sitt mål. Det sägs att under "Vattenmarginals-perioden" i det antika Kina så var några av "Leung-bergens" hjältar av "Vattenmarginalens" berömmelse väldigt skickliga spjutmästare. Lin Chung var känd som en av de bästa i gruppen. Yang Cheng Fu av Yang-familjens Tai Chi berömmelse bar alltid på ett kortare enkelhövdat spjut som skydd. Det fungerade både som en kort stav och som ett spjut för Yang.
Under pressen av krigföring så kom Britterna under mitten av 1800-talet fram till att det kinesiska spjutet var långt överlägset deras bajonetter på stridsfältet.
Vapnets karaktär
Nu är vapnet mindre och dess användning är komprimerat till cirka 30 olika metoder. Vanliga kännetecken för det Kinesiska spjutet är det diamantformade bladet och de röda hästhårs-fransarna som sitter fast precis under bladet. När spjutet rörs fort så hjälper fransarna till att förvirra motståndarens syn så att det blir svårare för motståndaren att fånga spjutet. Fransarna finns även där för ett annat syfte, för att stoppa blodflödet att nå träskaftet (blodet skulle göra det halt eller klibbigt när det torkat). Längden varierade från 2 meter, vanligtvis använt utav infanteri, ända upp till länder på 4 meter, favoriserad utav kavalleriet. Spjutet är vanligtvis gjort utav Glansliguster, ett starkt men flexibelt träslag. Det böjs för att absorbera stöten och därav förhindra att sjutet går av. Den böjande rörelsen kombinerat med hästhårs-fransarna gör spjutspetsen väldigt svår att följa. Träet från Glansligusterns (Ligustrum lucidum) telning har blivit högt värderat i Kina i tusentals år. Det är ett perfekt material för att hålla en spjutspets på grund utav att det är hållbart, hårt, flexibelt och kan absorbera stötar utan att gå sönder. Rotting är också ett vanligt material för skaftet till "Chiang". Det har också styrkan och flexibiliteten som krävs för att hålla en spjutspets. Spjutspetsen är formad som en diamant och är designad på detta sätt för att göra maximal skada när den stöts med rotation. Den skapar ett litet sår när den går in men när den roterar så öppnar den bredare delen av spjuthuvudet såret. även om formen varierar så är diamantformen densamma.
Användning utav vapnet
Många Kinesiska stridskonster använder sig utav spjutet i sitt system. De krav som spjutteknikerna har ses som ovärderliga och i många stilar så är spjutet det första vapnet som lärs ut till studenterna. även vissa skolor som inte använder vapen i Kina erkänner spjutteknikerna som deras grund, bland annat Xinxyiquan och Bajiquan.
Externa hårda stilar såsom Hung Gar och Choi Lay Fut inkorporerar "Chiang". Detta trots de sydliga stilarna föredrar staven över spjutet. Former såsom "Moi Fah Ying Chiang" eller Plommonblommans spjut lärs ut i både Hung Gar och Choi Lay Fut. De delar samma namn men är helt olika former.
Vissa ätter inom Hung Gar använder "Ng Loong Bat Gwa Chiang", Den femte sonen, åttonde diagrammets långa stavform (baserad på Ng Loong Bat Gwa Gwan). Det sägs att denna form (Ng Loong Bat Gwa Gwan) skapades utav en känd spjutmästare under Sung-dynastin, den femte brodern utav Yang-familjen som var en general. Efter en stor förlust under ett slag så flydde han till ett Shaolinkloster där han blev en munk. Han anpassade sina spjuttekniker att användas med en långstav. Andra ätter lär ut "Say Moon Moi Fah Ying Chiang", De fyra portarnas plommonblommas spjutform. Denna form var adopterad in till Hung Gar-systemet och mönstret följer mönstret utav kronbladen på en plommonblomma samtidigt som den använder sig utav "Say Moon", de fyra portarna. Lau-familjens långstavsform kommer också ifrån spjuttekniker. Denna form lärs nu ut i många Hung Gar-skolor.
Missförstått rykte
Anledningen till att "Chiang" har ett rykte som Kungen av vapen är missförstådd. Vissa säger att det är för dess elegans och skönhet medan andra säger att det är för dess längd och hotande Dai, "stor". Chiang kunde vara upp till 365 cm eller längre. Andra säger att det är för att kända hjältar och generaler i Kina använde sig utav detta våldsamma vapen. För att till fullo förstå varför detta vapen har fått sitt rykte så måste starta med grundprinciperna av kampkonst, rulla silke eller "Chan Si Ging". Rulla silke refererar till de cirkulerande eller spiralrörelserna som finns i alla Kung Fu-stilar. "Chan Si Ging" är en gammal Kinesisk term som används för att förklara spiralrörelsen när silke nystas upp från en silkesmasks kokong. Denna rörelse börjar i fötterna, sen upp igenom benen, höften och ut till träffytan, i detta fall spetsen på ett spjut. Som det gamla talesättet lyder: "Rotad i fötterna, skapat i benen, dirigerat utav höften och uttryckt vid kontakt". Detta är Kung Fu:s metod för att skapa kraft. "Chan Si Ging", rulla silke, är väldigt framstående i former såsom Hung Gar:s Ng Long Bat Gwa Gwan. Denna spiralrörelse finns i hela formen och i dess bruk. Detta är varför du kommer se många utövare använda "Chiang" när de utför vissa utav formerna för långstav. Det sägs att all spjutträning blev ersatt utav staven på grund utav Buddisternas tro om att man inte får spilla blod, så man tog bort spjutspetsen. I händerna på en lärd kampkonst-utövare så kan varje centimeter av vapnet användas, hela vägen från toppen utav spjutspetsen till bakdelen utav skaftet, på både långt och kort avstånd. Att korsa vapen med en motståndare kunde börja med att glida ner längs skaftet och använda motståndarens ledande hand som det primära startmålet, sedan fånga och gå över motståndarens gard och in i huvudmålet.
Tvåmanna-former
Tvåmanna-former såsom sabel mot spjut, spjut mot fjärilsknivar, Kwan Do mot spjut, etc. visar hur viktigt detta vapen är för Kung Fu-studentens träning. Att träna med en partner är väldigt viktigt för att utveckla "Chan Si Ging"-teorin. Sensitiviteten i utövandet utav vapnet är väldigt viktig. Två färdigheter som används inom Kung Fu utvecklas när man tränar med en partner: "Nian Ging" (klibbig energi), förmågan att bevara kontakten med motståndaren, samt Ting Ging (lyssnande energi), förmågan att läsa motståndarens intention och känsla eller läsa vad din motståndares nästa rörelse kan bli. Genom att träna med en partner och känna kontakten så får studenten en känsla av hur man faktiskt använder vapnet i en verklig stridssituation.
Bevara det förfluta och framtiden
Alla klassiska Kinesiska vapen har sina egna speciella kännetecken, alla används för att utveckla en kampkonst-utövares skicklighet. Genom att lära sig en variation utav vapen så förstår man bättre alla aspekterna utav en utvald Kinesisk kampkonst.
SIFU CURTIS KAUTZMAN är huvudinstruktör och ordförande i "The Canadian Hung Kuen Martial Arts Assoc. www.fuhok.com
I ett långt och djupt dike stod en ung man, han var bara en av hundratals soldater som gjorde sig redo för strid. Bredvid honom på marken låg en lång stav med en stålspets på ena änden. Bredvid alla andra låg samma sak. Dessa var de unga soldaterna som skulle bli den första linjen av försvar i detta stora slag. När ljudet från blixtrande hästar, skramlande rustningar och vapen kom närmare så gav kommendören signalen för att göra sig redo och möta fienden rakt på. Den unge mannens ben började skaka när han plockade upp sitt långa vapen och planterade bakdelen djup ner i marken. "Stå still" sa kommendören, "Vänta på mitt kommando, vänta...vänta...NU!". När han skrek så reste alla på sina stavar. Fienden drabbade samman och ljudet från män och hästar som blev spetsade av toppen på stavarna bedövade den unge mannens öron. Män och djur föll överallt. De döda och skadade låg överallt runt den unge mannen, han hade överlevt ännu en dag, men många andra gjorde det inte. Detta var början för användningen av spjut på stridsfälten i det antika Kina.
|
|
Läs mer...
|
|
Skrivet av Sifu Curtiz Kautzman
|
|
2010-07-21 17:28 |
|
Publicerad: Inside Kung Fu, oktober 2006
Det var sent och alla sov, fullt utmattade på grund av dagens långa träningsschema, alla utom en. Denna unga lärjunge kunde inte sova, det var allt för många idéer och teorier som flög runt i hans huvud. För du förstår, under dagens träning hade "Muk Jung" eller trämannen vunnit över honom och lärjungen var redo för att hämnas.
Tyst kröp han över det långa kalla stengolvet, längst bort i hallen fanns en dörr. Den unge mannen öppnade sakta dörren. Hans stearinljus lyste svagt upp den utslitna träfiguren. Denna anordning hade inte visat någon nåd till de många lärjungarna genom åren. Ljuset skakade i den unge mannens hand medan han gick in i rummet och stängde dörren bakom sig. Han var fast besluten att visa tortyranordningen vem det var som bestämde. Medan han tog av sin tröja så kunde han se ångan från sin andning i den kalla nattluften. Han gick fram till dummyn och bara stirrade på den en stund. Minnen från hans tidigare misslyckanden kom upp i hans huvud. Han placerade sina händer på de två framskjutande armarna från anordningen. Snart började han på övningen han lärt sig från templets abbott. Det kändes bättre att köra utan att ha sin mästare bakom axeln. Sakta gick han igenom drillen och för varje steg började han slå hårdare och hårdare. Smärta åkte igenom hans armar ju mer han höll på. Men det var en skön smärta för nu var det han som kontrollerade det massiva trämonstret. Han fortsatte, snabbare, hårdare, skrikandes "Vem bestämmer nu då!?". Plötsligt stannade han, han hörde fotsteg i hallen och såg ett ljus under dörrspringan. Den unge mannen blåste ut sitt ljus, tog sin tröja och gömde sig bakom dummyn. Sakta öppnades dörren och hans mästare steg in i rummet. Lärjungen hukade sig bakom Muk Jungen och hoppades på att inte bli sedd. Under en tid som kändes som en evighet kom det inte ett ljud, därefter hördes ljudet från när dörren stängdes. Lättad steg han fram och tog på sig sin tröja igen, men bakom dörren hörde han sin mästares röst "Jag trodde väl att jag skulle hitta dig här".
Tidens test
Muk Jung har blivit populär de senaste åren på grund av Bruce Lee och Wing Chun-stilen. Muk Jung, eller Wooden Dummy har varit ett träningsredskap för många kinesiska arter över seklen. Stilar som Choy Li Fut, Wing Chun, Praying Mantis, och ja, även Hung Gar använder detta verktyg i sin dagliga rutin.
Från början använde Hung Gar bara en påle eller en stam till träningen. Det användes mer som ett verktyg där utövaren slog sina underarmar mot stammen i en "Da Sam Sing", tre stjärnors armhärdnings-övning. Denna övning var skapad för att härda underarmarna.
Korsa över
Det finns många olika designer på dummys och många olika användningsområden, baserat på stil och träning. Men med några ändringar i designen så kan trämannen vara ett väldigt värdefullt träningsredskap. Eftersom Muk Jung har många användningsområden så korsar den över många gränser och stilar. Den används inte bara till att härda underarmarna på Hung-utövare längre, övningar används från Former som Fu Hok Seung Ying Kuen (Tiger & Crane double fist pattern) för att utveckla utövarens skicklighet mot en motståndare. Skillnaden är att denna utövare varken klagar eller gör illa sig, kommer dit i tid samt är alltid redo att träna. Andra stilar som Choy Lay Fut har armar som kan dras ner och en variabel vikt. Det finns också fjädrade armar och ben vilket ger utövaren en chans att flytta armar och ben med kraft. Vissa har en skuvanordning så att överdelen kan snurra. Och vissa har även ett huvud. Stoppning används på andra och vissa har ingen stoppning. Alla dessa designer har skapats med en viss stil i åtanke och hjälper till att utveckal principerna i respektive stil.
Legenden om templets gränd
Berättelser som "De 108 trädockorna av Shaolin templet" har gjort detta träningsredskap känt. Det finns många berättelser om vad dessa 108 dockor var för något. Vissa säger att dessa 108 wooden dummys kontrollerades av lika många munkar. Andra säger att de var mekaniska och vissa hävdar till och med att det var 108 munkar som inte visade någon nåd eller känslor när de testade studenternas kunskap i gränden. Denna visning utan nåd och känslor gav dem namnet trämän.
Allt gäller
I många stilar så är det runt 60-70% handtekniker som används på wooden dummys. Resten är sparkar, detta representeras av de två övre armarna, den undre armen och benet. Men eftersom trädockan används i många stilar så finns många andra tekniker, så som: knän, armbågar, axlar och till och med skallningar. Vilket visar att även om dina händer och fötter inte kan jobba så är striden långt ifrån klar.
De flesta tekniker som används i en stil kan bli applicerade och utövade på en Muk jung. Vissa stilar så som Hung Gar tar fördel av de olika vinklarna och centerlinjeteroin vilket ökar träffpunkterna.
Teori i praktiken
Genom att markera dockan så att studenten kan identifiera Say Moon Sam Ping (Fyra dörrar/tre nivåer teorin) ger eleven en chans att sätta sina slag i kategorier.
Exempel: Ett rakt slag i främre delen på motståndarens huvud blir, Chin Moon (främre dörr) Seung Bo (övre nivå). Genom att använda tejp och markeringar på dörrarna och nivåerna: Chin (främre dörr), Hau (bakre dörr), Joa (vänster dörr) samt Yow (höger dörr). Plus Sam Ping (tre nivåer), Seung Bo (övre nivå), Jung Bo, (mittennivå) samt Ha Bo (lägre nivå). Detta hjälper utövaren att klart se de olika dörrarna och nivåerna samt lär honom hur han ska använda teorin.
Raka, runda, långa och korta tekniker kan användas. Runda attacker ger en svagare kämpe att använda sina teorier till fördel på en större motståndare, medan långa tekniker kan användas mot flera motståndare för att hålla dom på avstånd så att du ser deras avsikt. Korta tekniker ger utövaren möjlighet till strid på nära håll i trånga utrymmen. Komma förbi motståndarens försvar. Kombinationer kan också användas i träningen, blockar och slag, dubbelslag, dubbelblockar och delar från former. Användning av sparkar används på kroppen av Muk Jungen och svep används på dess ben.
Olika designer
Det finns många olika designer på Wooden Dummys. Beroende av stil och applikationer. Vissa har armar med en motvikt på baksidan så att utövaren kan dra och fånga armen i en neråtgående position, medan vissa andra har fjädrade armar och ben för att få en realistisk känsla. Vissa modeller har två ben för att utveckla fotarbetet på nära håll och några har en övre arm och två lägre armar. Vissa andra har runda kroppar medan andra har fyrkantiga kroppar. Sandsäckar hänger ibland så att man kan slå på dom, eller så kan det finnas kuddar placerade på olika ställen på trädockan. Detta hjälper i härdningen utav träffytan, såsom händer, armbågar och knän etc. De mest traditionella trädockorna är monterade på antingen en vägg eller direkt i golvet. Men vissa inovativa företag såsom Great Lion Company kommer fram med nya höga standarder och idéer. Fristående dummys med hjul som kan låsas. När de är olåsta så ger dina slag en känsla av att motståndaren flyttar på sig. De kan också snurra åt vänster eller höger om du bara låser ett hjul. Lätta justeringar av armar och ben, så väl som höjden gör dessa nya designer till "cutting edge".
Samma sak
Oberoende av stil på Wooden Dummy så kan den hjälpa kampkonstutövaren oberoende av art, Kung Fu, Karate, Tae Kwon Do, Hapkido, etc. Den hjälper genom härdning, tajming, koordination samt förståelse av teorier. Det ger eleven ett tillfälle att träna utan en partner. Fördelarna med denna typen av träning är: mer kraft och fokus, ökad hastighet, förbättrad känsla för tajming och rytm, en djupare förståelse för applikationerna av teknikerna så väl som härdning av armar, ben och träffyta. Så oberoende av stil så är detta ett träningsredskap som du bör kolla närmare på.
Publicerad: Inside Kung Fu, oktober 2006
Det var sent och alla sov, fullt utmattade på grund av dagens långa träningsschema, alla utom en. Denna unga lärjunge kunde inte sova, det var allt för många idéer och teorier som flög runt i hans huvud. För du förstår, under dagens träning hade "Muk Jung" eller trämannen vunnit över honom och lärjungen var redo för att hämnas.
|
|
Läs mer...
|
|
